Det är hoppet jag förlorar sist.

Ibland sitter jag och tänker, Vad är förtvivlan? Och hur mycket kan man tåla innan man tappar hoppet? Vad är det att vara fri?

Jag har, som alla andra människor gått igenom mycket, jag har tappat ork, styrka och mod. Jag grips av en oändlig längtan då jag tänker tillbaka, då börjar ångest känslorna med varma föreställningar, innerliga vrål och höga utrop, som skär det himmelska hjärtat med sina yttersta avskeds hjärtslag. Det är många frågor som går runt i hjärnan på mig, bland annat det som handlar om frihet.

Man kan bli fri så fort man blir nöjd med allt som händer omkring, det är inte så lätt och därför är det svårt att vara fri. Många tror att om man har pengar så är man fri, och andra tror att makten är lösningen. För mig så tycker jag att livet är mer än pengar. Livet är en egen skönhet och respektfullhet som ingen är överrens med någon annan om hur man kan se på saken, när det gäller pengar, makt, kärlek, lycka… etc.

Jag tycker att förtvivlan är:

Att vara frisk men leva sjuk.

Att vara ung men leva gammal.

Att vara rik och uppväxa fattigt.

Att vara vacker men osmart.

Att vara skicklig och förbli dum.

Att vara generös och bli hatad.

Att vara ambitiös men ofri.

Att inte göra det man har drömt om.

Jag har Hoppet att tacka för allt som händer i mitt liv. Hoppet gav mig glädjen tillbaka, leendet som försvann från mig fick jag åter.

Utan något mål kan man vandra i oändlighet utan att ens veta vad, hur eller varför man är här. För att målen ska nås behöver man hoppet, det är drivkraften för att komma fram till sitt mål.