I längtan till det jag en gång var, satt jag och tänkte på livet och även på min kära familj, speciellt när min son sade ”jag önskar att du skulle kunna gå”. Det var en dum slump som gjorde mig sjuk och tog min familjs och min glädje, där vi skrattade men ingen såg våra tårar i skrattet, inte många kunde förstå riktigt hur jag hade det.

Jag önskar nu att kunna springa efter mina barn och laga mat när jag själv vill, utan att besvära någon med att bära eller stoppa in i_ och ta ut från ugnen, jag saknar mina ben när jag själv vill vara oberoende.

Jag vill flytta till ett annat liv med bara ljusa dagar, till en annan värld där det är frid och fröjd och inga sjukdomar eller död och till andra människor med andra åsikter och tankar, till andra ögon som verkligen ser människan.

Min dröm var att få gifta mig med en kärleksfull man, som i nöd och lust kan vara med mig, bilda en familj och bli älskad och önskad på riktigt. Jag fick det från min första stund på jorden jag fick underbara föräldrar underbara syskon som har delat glädje o sorg och nu fick jag den bästa mannen i hela universum, som tillsammans med honom fick ”i mina ögon” världens sötaste o hjälpsammaste barn.

Jag vet inte om man kan söka efter frihet, och jag vet inte om frihet verkligen är när man är utan sjukdomar, bekymmer, saknad och sorg.  

http://youtu.be/ZXlCeKBWfaA

Det är fantastiskt att vara någons käraste, det betyder obeskrivlig mänsklig glädje, det betyder att stjäla eld från himlen. skrev Delphine de girardin (1804-1855)

Allahjärtansdag är en dag då man uppvaktar sina nära och kära.

Tänk om man kunde göra det för jämnan, att man tar mer tid för varandra.

Tid och pengar är två fiender för oss, som kan få oss att tänka på vår alla måsten och glömma det viktiga ”varandra”, och det vi helst vill göra.

Att vara ödmjuk är något som håller kärleken på topp. För man är inte perfekt själv.

Man behöver inte ha världens bästa saker för att ha människor som tycker om en, ty en riktig kärlek kan inte värderas med allt guld eller pengar i världen. ”Glöm inte att kärleken är den mäktigaste kraften på jorden” skrev Nelson Rockefeller(1908-1979). Grattis alla läsare på allahjärtansdag.

Låt mig avsluta texten med mening från Ordspråksboken "Var rädd om ditt hjärta, ty därifrån utgår livet"

Claire Nilsson

Till

• Claire Nilsson

Det är hoppet jag förlorar sist.

Ibland sitter jag och tänker, Vad är förtvivlan? Och hur mycket kan man tåla innan man tappar hoppet? Vad är det att vara fri?

Jag har, som alla andra människor gått igenom mycket, jag har tappat ork, styrka och mod. Jag grips av en oändlig längtan då jag tänker tillbaka, då börjar ångest känslorna med varma föreställningar, innerliga vrål och höga utrop, som skär det himmelska hjärtat med sina yttersta avskeds hjärtslag. Det är många frågor som går runt i hjärnan på mig, bland annat det som handlar om frihet.

Man kan bli fri så fort man blir nöjd med allt som händer omkring, det är inte så lätt och därför är det svårt att vara fri. Många tror att om man har pengar så är man fri, och andra tror att makten är lösningen. För mig så tycker jag att livet är mer än pengar. Livet är en egen skönhet och respektfullhet som ingen är överrens med någon annan om hur man kan se på saken, när det gäller pengar, makt, kärlek, lycka… etc.

Jag tycker att förtvivlan är:

Att vara frisk men leva sjuk.

Att vara ung men leva gammal.

Att vara rik och uppväxa fattigt.

Att vara vacker men osmart.

Att vara skicklig och förbli dum.

Att vara generös och bli hatad.

Att vara ambitiös men ofri.

Att inte göra det man har drömt om.

Jag har Hoppet att tacka för allt som händer i mitt liv. Hoppet gav mig glädjen tillbaka, leendet som försvann från mig fick jag åter.

Utan något mål kan man vandra i oändlighet utan att ens veta vad, hur eller varför man är här. För att målen ska nås behöver man hoppet, det är drivkraften för att komma fram till sitt mål.  

mening är vad mening är

jag är född, och jag är här

Älskar dig av hela mitt hjärta

Ett liv utan dig är helt borta

Du är min kära

Och du är mig nära

Min älskade känner du likadant

Även om jag är en pedant

Älskar dig sådant...

GE MIG ÖLBURKEN OCH LÅT MIG LEVA IGEN!!

Vinden blåser kallt, och hösten knackar på dörren, för att visa sina starka levande färger. Man önskar att tiden ville gå lite saktare, så man kunde hinna uppleva ännu mer. Vad kommer härnäst? Jo, snart är det fredag, lördag, söndag … och stan lever upp av skrik, buller och svordomar, som aldrig förr, och värst av allt – efter helgen läser man i måndagens tidning om vår tids elände, om en och annan som har bråkat och skadat sig själv, eller någon annan rejält på grund av att denna person och dennes umgänge varit påverkade av alkohol och andra droger. Är det så vi vill leva? Är det så framtiden ska vara?

Nej! Vakna upp! Livet går fort och snart är man inte ung längre. Då ser man sig omkring och frågar sig själv: "Vad har jag åstadkommit med mitt liv? Vad ska det bli av mig?"

Det är tyvärr alldeles för många som känner att ölburken ger liv. Men är det verkligen så? Eller är det snarare tvärtom? Den tar livet från oss och får oss att göra dumma saker, speciellt om det är en "överdos" - någon måtta får det vara.

Några exempel ur vardagen:

En femårig flicka söker ett familjhem pga. att hennes mamma är alkoholist. Det är verkligen

synd om flickan, men också om mamman som har fött upp och uppfostrat en individ. Hon tvingas nu lämna sin dotter och följa flaskan istället.

En elev i skolan gör någonting dumt; läraren säger ifrån och gör något för att visa var gränsen går. Läraren riskerar åtal.

Barnen är vår framtid och de visar vilka föräldrarna är, så det är vi själva som väljer hur vi vill ha framtiden. Det finns mycket att fundera över innan man tänker på att skaffa barn. Man tänker efter, till och med innan man skaffar en ny cykel. Men är vi beredda att ta vårt ansvar när barnet kommer?

Det är inte bara att föda barn till världen, och sedan tro att allt är klart. Vår föräldraroll har vi på livstid, även när barnen är stora och myndiga, men det betyder inte att man ska vara en diktator. Livet tillsammans bidrar till vår utveckling och mognad, och genom att lära känna den man valt att leva med och sina barn, lär man känna sig själv.

Att leva tillsammans är en utmaning – men också en möjlighet. Mycket ska fungera i ett långvarigt parförhållande: vänskap, romantik, sexualitet, villkorslös kärlek, samarbetsförmåga och – ofta – föräldraskap. Svek och försoning, skilsmässa och mycket annat påverkar våra barn. Man kanske tror att barnen inte ser, hör eller förstår allt, men i slutändan så gör barnen mycket av vad de har hört och sett hemma.