GE MIG ÖLBURKEN OCH LÅT MIG LEVA IGEN!!

Vinden blåser kallt, och hösten knackar på dörren, för att visa sina starka levande färger. Man önskar att tiden ville gå lite saktare, så man kunde hinna uppleva ännu mer. Vad kommer härnäst? Jo, snart är det fredag, lördag, söndag … och stan lever upp av skrik, buller och svordomar, som aldrig förr, och värst av allt – efter helgen läser man i måndagens tidning om vår tids elände, om en och annan som har bråkat och skadat sig själv, eller någon annan rejält på grund av att denna person och dennes umgänge varit påverkade av alkohol och andra droger. Är det så vi vill leva? Är det så framtiden ska vara?

Nej! Vakna upp! Livet går fort och snart är man inte ung längre. Då ser man sig omkring och frågar sig själv: "Vad har jag åstadkommit med mitt liv? Vad ska det bli av mig?"

Det är tyvärr alldeles för många som känner att ölburken ger liv. Men är det verkligen så? Eller är det snarare tvärtom? Den tar livet från oss och får oss att göra dumma saker, speciellt om det är en "överdos" - någon måtta får det vara.

Några exempel ur vardagen:

En femårig flicka söker ett familjhem pga. att hennes mamma är alkoholist. Det är verkligen

synd om flickan, men också om mamman som har fött upp och uppfostrat en individ. Hon tvingas nu lämna sin dotter och följa flaskan istället.

En elev i skolan gör någonting dumt; läraren säger ifrån och gör något för att visa var gränsen går. Läraren riskerar åtal.

Barnen är vår framtid och de visar vilka föräldrarna är, så det är vi själva som väljer hur vi vill ha framtiden. Det finns mycket att fundera över innan man tänker på att skaffa barn. Man tänker efter, till och med innan man skaffar en ny cykel. Men är vi beredda att ta vårt ansvar när barnet kommer?

Det är inte bara att föda barn till världen, och sedan tro att allt är klart. Vår föräldraroll har vi på livstid, även när barnen är stora och myndiga, men det betyder inte att man ska vara en diktator. Livet tillsammans bidrar till vår utveckling och mognad, och genom att lära känna den man valt att leva med och sina barn, lär man känna sig själv.

Att leva tillsammans är en utmaning – men också en möjlighet. Mycket ska fungera i ett långvarigt parförhållande: vänskap, romantik, sexualitet, villkorslös kärlek, samarbetsförmåga och – ofta – föräldraskap. Svek och försoning, skilsmässa och mycket annat påverkar våra barn. Man kanske tror att barnen inte ser, hör eller förstår allt, men i slutändan så gör barnen mycket av vad de har hört och sett hemma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I längtan till det jag en gång var, satt jag och tänkte på livet och även på min kära familj, speciellt när min son sade ”jag önskar att du skulle kunna gå”. Det var en dum slump som gjorde mig sjuk och tog min familjs och min glädje, där...

http://youtu.be/ZXlCeKBWfaA

Det är fantastiskt att vara någons käraste, det betyder obeskrivlig mänsklig glädje, det betyder att stjäla eld från himlen. skrev Delphine de girardin (1804-1855) Allahjärtansdag är en dag då man uppvaktar sina nära och kära. Tänk om man kunde g...

Till Claire Nilsson   Hej Claire. Fick precis ett telefonsamtal från en dam i Linköping som läst ditt inlägg på vår debattsida. Damen i fråga var SÅ IMPONERAD av dig och dina djupa tankar i det här ämnet och hon bad mig hälsa dig och ta...

Det är hoppet jag förlorar sist. Ibland sitter jag och tänker, Vad är förtvivlan? Och hur mycket kan man tåla innan man tappar hoppet? Vad är det att vara fri? Jag har, som alla andra människor gått igenom mycket, jag har tappat ork, styrka och m...